Torsdag 16 september 2010
(Jag ska inte glömma att göra min blogg mer personlig)
Det här känns spännande. Visserligen ska vi inte bre ut oss om det privata utan koncentrera oss på kursinnehållet, vilket är helt rimligt, men jag måste ändå säga att detta är mitt första riktiga inlägg på en blogg någonsin - fascinerande. Det känns lite som att tala rakt ut i rymden. Får man något svar (högst troligt om jag lyckas trycka på rätt knappar och få iväg texten) och vem svarar/kommenterar ( i detta fall antagligen kursaren Marc/k?us och kanske någon av lärarna Lasse eller Måns som läser våra bloggar)? Men i ett vidare perspektiv är det eventuella gensvaret naturligtvis helt öppet och oförutsägbart. Vi får väl se.
Uppgiften består till stor del i att dels skaffa överblick över bloggandet som fenomen, dels att presentera/ recensera en blogg. Jag kommer att beskriva mina intryck av både bloggläsandet och några bloggar innan jag mer tydligt försöker recensera en utvald blogg.
Efter att ha suttit några dagar och läst bloggarna kan jag först konstatera att det är tidsödande, kanske för att jag inte är van och inte vet hur man snabbt ska navigera för att nå kärnpunkterna. Å andra sidan finns det ju såklart ingen mall för bloggandet, så bloggarna måste väl därför bli högst skiftande. Det tycker jag också att de är i det urval som Lasse och Måns har gett oss. I vissa bloggar bli det lite pratigt och otydligt. I Skola 2.0 fick jag till exempel som läsare gå rätt långt ner på sidan innan jag överhuvudtaget kunde se vem "jag" var som skrev bloggen. Det var Mats. Punkt slut. Ingen mer presentation av personen och var och för vilka åldrar han är lärare - om han nu ens är lärare. Kanske hittar jag inte rätt information, men jag tycker att även en ovan bloggläsare snabbt måste kunna bilda sig en uppfattning om personen som har bloggen och i vilken roll han bloggar, annars tappar åtminstone jag intresset för att fortsätta läsa.
I det här fallet blev jag dock så nyfiken att jag fortsatte lite till och fick en hel del åsikter från Mats om att skolan i princip måste omformas helt eftersom samhället förändras och att vi nu kommer att kunna ta bort de sista väggarna mellan skola och samhälle. Omformningen är ju självklar, den sker kontinuerligt, men jag håller inte med om att väggarna ska tas bort, eftersom min definition av skola helt enkelt är "en plats där vi gör saker som vi inte kan göra någon annanstans i samhället - annars skulle vi inte behöva någon skola". Någon motsättning mellan skolan och övriga samhället kan jag egentligen inte se. Tyvärr hittade jag ingen klar definition av begreppet skola hos Mats. Nå, detta kan utvecklas mycket men inte här och nu (vore mycket givande att få höra Lasses och Måns definitioner av "skola", och naturligtvis kursarnas också. Vi kanske diskuterar i grunden helt olika saker?).
Några bloggar som handlade om förskola och låg-mellanstadium skummade jag igenom, men inte mer. Det känns inte som jag har någon naturlig koppling till mina gymnasieelever och pedagogiken kring dessa. Det är visserligen allmänt intressant att veta hur man jobbar med de yngre eleverna, men jag har tre egna barn spridda i åk 3, 6, och 9 i grundskolan så jag får en hyfsad bild ändå av vad de håller på med.
Här kommer även tidsaspekten och de nödvändiga avgränsningarna in, punkter som skulle diskuteras i denna IKT-uppgift. En beprövad erfarenhet är ju att om man försöker omfamna allt blir det i stort sett intet - helt naturligt. Min lärartid är redan nu överfull så jag antar att det handlar om omdisponeringar av lärararbete och om att ta bort en del arbetsuppgifter jag/vi utför nu. Allt detta får troligen en ännu större aktualitet framöver eftersom det sociala arbetet med eleverna hela tiden ökar, liksom antalet konferenser vi ska medverka i. Undervisningen får klaras av på allt mindre tid vilket naturligtvis bidrar, bland andra orsaker, till en kvalitetssänkning, då och då uppmärksammad av medierna. Jag är alltså mycket medveten om att tidsaspekten måste prioriteras för att skapa utrymme för ökad datoranvändning (här har vi en synnerligen intressant diskussion att vänta, nämligen om man "tjänar tid" eller inte på ökad datoranvändning i skolan), men jag har ingen bra idé om hur det ska ske. Det är en av frågorna jag väldigt gärna vill ha svar på under kursens gång.
Niclas Karlssons blogg Tankar om lärande hade en del spännande att komma med. Han är gymnasielärare och tycker inte att tekniken är så intressant utan vill istället diskutera vad de nya kommunikationsmöjligheterna kommer att kunna innebära för samhället. Det kan vara värt att följa det
idéutbytet. Samtidigt vill jag nog hellre ha utbyte av en lärare med ungefär samma ämneskombination som jag har. Niclas Karlsson undervisar i NO-ämnen.
Bloggen Datorn i utbildningen behandlar vad jag hittills saknat, nämligen hur svenskämnet/modersmålsundervisningen på gymnasienivå kan dra nytta av den nya tekniken. Presentationen av både syfte och upphovsman kommer föredömligt tydligt och tidigt i bloggen. Ordning och reda råder. Det är lätt att hitta och innehållet är tankeväckande. Däremot instämmer jag inte i allt som sägs, men det är inte på sin plats att ta upp dessa invändningar nu, det skulle leda alltför lång bort från "uppdraget" i uppgiften.
Jag kan bara konstatera att bloggen blandar genomtänkta synpunkter med inte fullt så genomtänkta. Exempel på det sistnämnda är Ruth Grüters-Eikens uttalande att "...på 2000-talet ingår det i skolans uppgifter att lära eleverna att skriva för offentlighet". Min fråga blir då: när, och i vilken stat, har skolan INTE haft detta som en av sina uppgifter; att just skriva för det offentliga, alltså i motsats till det rent privata? På denna naturliga fråga får läsaren inget svar, vilket är synd. Jag kan bara konstatera att det redan under antiken var en viktig uppgift för skolan att utbilda duktiga tjänstemän av olika slag för just det offentliga samtalet i tal och skrift. För Sveriges del gäller samma förhållanden sedan åtminstone 1500-talet då vi får ett kraftigt stärkt centralstyre och därmed växande behov av statstjänstemän med god förmåga att hantera text i det offentliga.
Problemet, som jag ser det, med uttalanden av ovanstående slag som saknar varje belägg som annars kunde ha startat en intressant diskussion, är att trovärdigheten sjunker för hela bloggen. Det känns inte lika lockande att fortsätta läsa något som kanske bara är utslängt lite så där utan större eftertanke.
Den blogg som jag valt att recensera något mer ingående heter IT och utbildning. Vad jag förstår drivs bloggen av ett företag som heter Metamatrix och som samlat ett antal personer med erfarenhet av IT och pedagogik. Syftet är att sprida och utveckla kunskap om IT i samhället och inte minst inom och tillsammans med undervisningssektorn i vid bemärkelse.
Liksom i ovanstående blogg är upplägget klart och tydligt. Det är lätt att snabbt få en överblick av innehållet som har en intresseväckande bredd. Exempelvis kan man läsa om så skiftande områden som strategi och vision, ledning och digitala lärresurser, och inte minst om viktiga och högst förnuftiga områden som mätabarhet och omvärldsbevakning.
Tyvärr lider bloggen enligt min mening av för mycket tjusiga och svepande formuleringar. Går man in i avsnittet mätbarhet får man som läsare inte mycket av konkreta exempel på metoder och utförda undersökningar i praktiken. Inte heller ges någon jämförelse av utbildningsresultat förr och nu.
Omvärldsbevakningen känns högst befogad. Exempel ges från så skilda länder som Israel, England, Brasilien och USA. Mycket tycks emellertid ligga i sin linda. Det här arbetet är något som startas nu eller åtminstone inte har pågått någon längre tidsperiod, naturligtvis.
Till bloggens förtjänster hör ambitionen att diskutera definitioner av begrepp inom området samt att försöka få en gemensam syn på hela IT-frågan. Det är säkert nödvändigt för att kunna fortsätta arbeta. Det förutsätter emellertid att diskussionen får fortsätta och hållas levande och att definitioner tillåts förändras över tiden liksom att fokus måste kunna flyttas om nya oväntade och kanske idag okända områden plötsligt pockar på uppmärksamhet. Det bör enligt min mening få handla om vanligt vetenskapligt arbete. En fara som finns i all pedagogisk forskning och utvecklingsarbete är ju annars, menar jag, risken av politiskt korrekta beslut och inriktningar i och med politikers naturliga intresse för att vilja vara med och påverka och styra utvecklingen.
Liksom i bloggen Datorn i utbildningen rymmer IT och utbildning ett antal inlägg som skulle behöva förtydligas och understödjas med annan litteratur för att framstå som trovärdiga. Stefan Svedberg föreslår exempelvis i ett inlägg från 07-05-2010 att framtidens lärandearbete ska skapa kunskap utifrån insamlad information. Eleverna ska inte bara fungera som mottagare. Återigen blir min fråga; NÄR och VAR har så inte varit fallet? När och var har eleverna bara varit mottagare? Åtminstone de senaste decennierna har ju i alla fall svensk skolpolitik präglats av en rätt stark progression med allt från införandet av grupparbeten och tematiska studier på 1970-talet och fram till dagens mer projektbaserade inslag, där eleverna sannerligen inte bara har tagit emot. Jag själv har gått i denna skola ända sedan 70-talet och tycker den har varit både tydlig och kreativ. Så vad jämför Svedberg med? Eftersom vi inte får veta det sjunker trovärdigheten ohjälpligt. Det är tråkigt.
Däremot har bloggen en poäng när den konstaterar att det inte bara är att dela ut datorer till höger och vänster (som skedde i ITIS-projektet - min kommentar).
Till sist kan jag bara konstatera att lärarna, på det riktiga "skolgolvet", tyvärr tycks lysa med sin frånvaro i denna blogg. Det är ju ändå den yrkesgrupp som ska genomföra den praktiska utvecklingen i våra skolor.
Nu får det räcka för denna gång. Sammanfattningsvis anser jag att en blogg blir intressant om den har en tydlig upphovsman, ett klart syfte samt är lätt att överblicka och orientera i. Dessutom ska bloggen helst ha genomtänkta synpunkter som är intressanta att diskutera, inte löst utslängda illa underbyggda och genomtänkta påståenden.
Kanske blev detta alldeles för långt, men det var så kul och intressant att läsa och skriva att jag bara fortsatte. Nästa gång kan jag mycket väl korta ner innehållet.
Jonas